Fabian hade inte tidigare varit med på ledningsmöte. Han kände sig spänd, nervös och samtidigt blygsamt exalterad över att få sitta med. Han höll tummarna för att inte behöva säga mycket under mötet, men visste inte vad han skulle förvänta sig. Städfirmans ledningsmöte förklarades därmed *pang!* invigt.
Första punkten på dagordningen: Fönsterputs, ja eller nej?
Firman var av den uppfattningen att de – om de ville hålla sig relevanta i det allt större träsket av konkurrenter – var tvungna att utvidga verksamheten, helst i flera riktningar. Fönsterputs var det som låg närmast till hands. Man hade, utan att tidigare ha vetat om det, flera i personalstyrkan som besatt stor kunskap på området. Detta ville man nyttja till sin fördel och det var förstås rimligt.
Fabian var en av de personer i personalen som arbetat med fönsterputs tidigare. Det är faktiskt en underdrift, om man ska vara ärlig. Han hade inte bara varit verksam inom fönsterputs utan varit ytterst ansvarig för en organisation som fokuserade på just det. Det var förstås därför som han satt där idag, på ledningsmötet, med svagt darrande knän.
Ordföranden tog ton:
- ”Ja, fönsterputs då alltså. Vad tror vi om det? Är det en god idé? Jag vill att vi idag diskuterar fördelar och nackdelar, möjligheter och utmaningar med att utveckla verksamheten åt det hållet. Det tillkommer förstås stora kostnader och vi måste väga dessa mot potentiella vinster. Vi måste också ta höjd för att fönsterputs kanske inte blir så lönsamt som vi tror och hoppas. Ja, mina damer och herrar. Ni känner förstås till hur processen ser ut.”
Alla i rummet nickade samstämmigt. Fabians nick kom ungefär 1,5 sekund efter de andras men han trodde inte att någon såg det. Han kom undan, tänkte han. Efter en paus tog ordföranden ett djupt andetag och sa
- ”Fabian! Du kan väl berätta lite om fönsterputs. Är det lönsamt? Tror du att vi skulle klara av det i vår verksamhet? Var finns utmaningarna och hur ser möjligheterna ut? Vi är tacksamma för att du tagit fram ett estimat och en kalkyl på saken. Scenen är din”
Det var inte så att Fabian inte kunde besvara dessa frågor. Han hade trots allt arbetet med fönsterputs under väldigt lång tid. Vad han däremot hade oerhört svårt för var att tala inför folk.
Han sköt undan sin stol och ställde sig upp.